Your princess is in another castle

En dag när appstore var nytt satt jag och bläddrade efter roliga nya saker. Då hittade jag ett spel på topplistan som såldes för reapris. Jag tänkte att det vore trevligt att ha någonting att spela på tåget och att ett mysigt pusselspel kanske vore något för mig. Jag hann inte ens komma förbi inledningen och börja spela innan jag var helt såld. Jag tror inte ens att jag spelade igenom första banan innan jag kände mig tvungen att dela med mig av det till en vän som borde uppskatta samma form av melankoliska berättelse.













Braid är ett fantastiskt spel. Här får vi följa Tim som letar efter sin försvunna prinsessa. Hon är borta, och det är för att han har begått ett misstag. Han hoppas att han ska kunna ställa allt till rätta eller till och med göra det ogjort. Storyn är en imponerande djup inramning av ett plattformsspel som i huvudsak går ut på att hoppa på monster, hitta nycklar och samla pusselbitar. Den övergripande mekaniken är att på olika sätt manipulera tiden. Det är stämningsfullt och rörande, vemodigt och varierande. Bana efter bana söker Tim efter prinsessan och inget pussel är det andra likt.

Tim har sina ljusa stunder där spelet blir glatt och soligt som en oljemålning av en vårpicknick. Han har sina minnen där världen blir som en fluffig vagga med förvriden barnkammarmusik. Och ofta är det bara melankoliskt och ångestfyllt. Grafik, soundtrack, berättelse och spelmekanik flätas ihop till ett riktigt riktigt bra spel. Och slutet är nog det sorgligaste och mest rörande jag någonsin sett i ett spel, helt genialiskt.

Och för dig som redan gillar Braid kan jag tipsa om: The Company of Myself.