De senaste månaderna har jag haft Per Sjöstrand till sällskap. På tåget, på gymmet, på promenaderna och i badkaret. Han har läst Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige, av Vilhelm Moberg. Inte mindre än 55 timmar har det tagit och nu är alla böcker slut.
Den här punkten på min lista kom sig av att jag tycker väldigt mycket om musikalen Kristina från Duvemåla, men aldrig har haft tillfälle eller tid att läsa böckerna. Det var inte helt enkelt den här gången heller, böckerna är inte i tryck längre och lite svåra att få tag på om man inte vill låna från biblioteket. Därför blev det alltså ljudboksversionen för mig.
Så här i efterhand slår det mig att jag kanske borde ha kommenterat lyssnandet lite mer löpande här på bloggen, för det finns mycket att säga och diskutera runt detta episka verk. Det är en lång berättelse som förvisso är ganska lättsmält, men som innehåller en oändlig rad intressanta fenomen, företeelser och vackert inbakad samhällskritik. Mest intressant och imponerande är ändå de två väldigt olika teman som bokens huvudpersoner gestaltar.
Det första temat finner vi i nybyggaren Karl-Oskar, som ivrigt lämnar det förtryckande hemlandet för ett utopiskt Nordamerika. Genom sina nyfunna liberala friheter kan han använda sin drivkraft och sin goda arbetsmoral för att skapa en bättre tillvaro åt sig själv. Inga lata människor snyltar på hans arbete, och ingen har blivit född till sin plats utan var och en får själv arbeta sig upp i världen av egen förmåga. Från att vara en fattig bonde fångad i en nedåtgående skuldspiral kan han tack vare det nya landets givmildhet och demokratiska styre bli en fri och framstående man.
Hyllandet av liberalismen finner inga gränser i Karl-Oskars historia, och det är det som gör mig mest fascinerad av Kristinas berättelse. Hon som motvilligt lämnar Sverige för att rädda sina barn från svältdöden och som aldrig finner sig i att
borta blivit
hemma. Som invandrare blir hon isolerad genom sin motvilja att lära sig det nya språket och hon längtar tillbaka till sina sociala sammanhang och sin ständigt mer romantiserade bild av hemlandet. Hon förblir olycklig i det nya landet, trots familjens ökade välstånd, ända till den dag då hon söker sin trygghet i religionen och blir apatisk till sin omgivning.
Sedan dör hon såklart, och det var den mest spännande delen av historien eftersom det är där musikalen tar slut. Tyvärr var den sista boken inte riktigt lika fartfylld som de tidigare tre. Mysig med många tillbakablickar, men långsam och upprepande. Jag fick intrycket av att författaren tänkt sig att man skulle läsa ett kapitel i veckan ungefär, och anpassat berättelsen efter att läsaren inte riktigt kom ihåg bitarna jag nu hört bara en halvtimme tidigare.
