And the money keeps rolling in

Nu har jag fått tillbaka 3.37$ på ett av lånen jag gett genom Kiva! Tack vare mig har tre kvinnor i Nicaragua kunnat utöka sitt utbud av råvaror för att kunna baka och sälja ännu fler Nacatamales.

Ut med dem!

Jag tycker att det är lite svårt att göra mig av med böcker. När jag lagt ner så mycket tid på att läsa en bok så får den lite av ett sentimentalt värde på ett helt annat sätt än något annat dekorativt föremål, trots att det är en halvdålig pocketbok som jag troligen aldrig kommer öppna igen. Jag har nästan en hyllmeter med kurslitteratur i perfekt skick som jag säkert aldrig mer kommer att använda, som skulle kunna generera ett antal tusenlappar och mycket glädje åt andras nyblivna studentplånböcker. Flera böcker i min hylla har jag inte ens öppnat. Troligen är jag den perfekta kunden för sidor som säljer dekorativa böcker som metervara.

Mitt mål om att lämna ut 10 böcker för Bookcrossing blir därför en utmaning. Idag har jag valt ut tre stycken som ska ut och resa:

Den första är Elva minuter av Paulo Coelho som jag recenserade i ett tidigare inlägg och som bekant inte var särskilt förtjust i. Följ boken här.

Den andra är Stalins kossor av Sofi Oksanen som jag tyckte ganska bra om. Boken porträtterar estniska kvinnoöden i tre generationer och var en intressant skildring av ett närliggande land som jag visste väldigt lite om. Absolut läsvärd. Följ boken här.

Den tredje är den actionspäckade komedin Pride and Prejudice and Zombies av Jane Austen och Grahame Smith. En bok jag nog bara kan rekommendera för den som verkligen gillar originalet, och även då var den bara rolig i några kapitel, sedan hade i alla fall jag både fattat poängen och tröttnat. Följ boken här.

Aniara

Det är långt kvar innan jag har klarat min lista. En punkt jag ännu inte haft tillfälle att påbörja är målet att se 10 teaterpjäser eller musikaler innan jag fyller 25. Igår såg jag en så himla fin affisch för Den lilla sjöjungfrun, som sätts upp av Unga Dramaten senare i höst. En av mina absoluta favoritsagor dessutom så jag är ju lite sugen :)

Ellen Mattsson, Foto: Klara G.

Men det jag ser fram mest emot just nu är Aniara, som har premiär på Stadsteatern om en vecka. Pjäsen är en ny dramatisering av Harry Martinssons rymdepos. Berättelsen handlar som bekant om skeppet Aniara, som kommer ur kurs på sin färd mot Mars, och om människorna som befinner sig ombord och som kastas ut i den okända rymden. Som dragplåster på pjäsens affisher hittar vi ingen mindre än den fantastiska Helen Sjöholm som spelar en av huvudrollerna.

Helen Sjöholm, Foto: Nadja Hallström.

Här i ett av de starkare styckena ur Kristina från Duvemåla.

Svamphelg

I helgen blev det lite skogspromenad för att plocka svamp. Mycket var redan frostbitet och trasigt, men många fina gula kantareller hade vuxit sig stora under mossa och gräs. Tyvärr var inte någon av hundarna så värst bra på att leta kantareller (men väldigt duktiga på att lägga sig och rulla våldsamt mitt i all annan svamp) men vi lyckades ändå få med oss helt acceptabla mängder hem.

Trattkantareller och rödgula trumpetsvampar växer som ogräs däremot och de är ju också ganska goda. Betydligt roligare än ica-champinjoner. Jag skojar inte när jag säger att vi hittade en matta av rödgula, och det var bara att hämta litervis av dem. Har aldrig sett så mycket ätbar svamp på en och samma plats tidigare. Två timmar promenad och tio liter svamp blev resultatet första dagen, efter att allting hade rensats och gallrats och blivit kantarellmackor och två fyllda kycklingar till middagen. Nästan lika mycket till hämtade vi innan hemfärd dag två. Jag har fått lära mig flera nya svampsorter, och upptäckt att blektaggsvamp är kanonbra i curry.

Ding!

Efter lite mer än ett års spelande nådde jag idag äntligen upp till level 40 i World of Warcraft. Jag kan inte påstå att jag är en särskilt effektiv eller ambitiös spelare även om jag tycker att det är ganska roligt. Men tyvärr tycker jag att det är roligare med månskenspromenader i de mystiska skogarna i Ashenvale, att sitta på bryggan i Ratchet och fiska i soluppgången eller att titta på alla söta små djurungar som traskar runt i spelets skogar och slätter. Det här med quests är inte riktigt min grej, de är oftast ett enformigt nödvändigt ont för att kunna upptäcka nya spännande platser. Jag är helt enkelt en WoW-turist.

Men med det här tempot tvivlar jag åtminstone inte på att jag kan nå upp till level 60 innan jag fyller 25.