Istället tog jag mig tid att påbörja Elva minuter av Paulo Coelho, som jag avslutade senare samma kväll. Den här lättviktiga boken är sagan om brasilianska Maria som reser till Schweiz och prostituerar sig. Trots vissa moraliska kval bestämmer hon sig för att det är okej - hon är fri att säga nej, och hon kan sluta när hon vill. 300 franc för en fruktcocktail, en dans och 45 minuter arbete, varav bara elva minuter är sex, är en långt mycket bättre lön än hon hade i tygbutiken hemma i den fattiga byn i Brasiliens inland.
Coelho inleder boken med ett tillägnansord där han ursäktar sin nyfunna vilja att skriva om saker som inte får läsaren att drömma sig bort utan som beskriver en chockerande och stötande verklighet. Han ser det som sin skyldighet att berätta om den trots att det kanske inte gör läsaren glad. Jag blev därför tämligen förvånad när boken visar sig vara berättelsen om Den Lyckliga Horan. Handlingen utgörs av en stegrande kavalkad av sexscener där Maria utforskar okända sidor av sin sexualitet och skänker fysisk och mental njutning åt skamsna, rädda och ensamma män. Och så skriver hon en pretto dagbok.
Maria är superkvinnan som tar sig an nya män varje kväll utan uppehåll, som är supersnygg och exotisk, som lär sig prata franska på bara ett par veckor och som läser biblioteksböcker om psykologi, företagsekonomi och äktenskapsterapi för att kunna fylla sina kunders behov av tillfällig vänskap. I början av boken är hon en ensam och vilsen invandrare i ett kallt och okänt land, på slutet är hon rik, älskad och ser sin Hollywooddröm gå i uppfyllelse.
Jag har inte läst några av Coelhos andra böcker, men alla lovord jag sett kring Alkemisten har gett mig intrycket att han skriver relativt finkulturell litteratur. Jisses! Den här boken kändes ungefär som om Jean Auel skulle ha skrivit manuset till Pretty Woman.
hur lång är den?
ReplyDeleteUh... Typ 360 sidor, även om det inte säger så himla mycket =)
ReplyDelete