I den här boken beskriver hon några olika händelser ur sin uppväxt i Algeriet. Det är en förvånansvärt alldaglig uppväxt: besöken i badhuset med mamma, den liberala men samtidigt stränga pappan som inte låter henne cykla, hur hon aldrig blev duktig på att spela piano, vad flickorna pratar om i sovsalen på internatskolan, hur roligt det är att spela basket på matrasten, hur svindlande kärleksfullt det är med pojkar som skriver brev med arabiska dikter eller hur jobbigt det är att vara tjej och inte få vandra fritt runt i staden. Helt enkelt ett vardagligt medelklassliv med en väldigt odramatisk uppväxt. Som om inte det vore tunnt nog hakar hon upp sig på de mest triviala händelser och fortsätter älta dem sida upp och sida ner. Det är lika frustrerande att läsa den här boken som att sitta på en laggig 3g-uppkoppling. Segt som sirap. Det som på sätt och vis lyfter den är att hon då och då drar till med saker som är så bisarra att jag blir helt paff. Till exempel ett kapitel där hon beskriver hur det var att som bäbis behöva ligga i det rum där hennes föräldrar hade sex, och hur detta gett henne traumatiska minnen som återuppväcktes tjugo år senare när hon själv fick sitt första barn.
Det här är ärligt talat en bok som jag tvingat mig igenom bara för att kunna kryssa av en afrikansk författare på listan. Jag har nog aldrig någonsin tidigare tagit mig igenom en så fruktansvärt ointressant och långrandig bok, och jag vill inte rekommendera den till någon.
No comments:
Post a Comment