Att låna ut pengar

Att donera pengar till välgörenhet är ädelt och fint, men ganska opersonligt och svårt att veta att pengarna verkligen kommer till nytta. Jag är inte en av alla pessimister som inte vill skänka pengar för att "allt ändå bara går till administration", för jag vet att sådana kostnader inte är något onödigt. Hur ska man kunna packa filtar, betala fraktkostnaden för matförsändelser, administrera vaccinationer av sjuka barn eller gräva brunnar utan administrativa kostnader? Volontärer är förvisso gratis, men det är inte gratis och utan lång planering ett resa, bo, äta och göra välgörande insatser.

Trots det känner jag ändå att donationer är lite för opersonliga. Istället har jag fastnat stenhårt för konceptet mikrolån. En engagerad människa, eller grupp av människor, får pitcha en affärsidé som han eller hon tror kommer att dra in pengar. Till denna idé kommer ett önskemål om hur mycket pengar som skulle behövas i lån, och hur snabbt personen tror sig kunna betala tillbaka dem igen. Det kan till exempel röra sig om någon som vill låna 3000 kr för att kunna köpa in fem balar med second hand-kläder och öppna en klädbutik, som ska gå med vinst och betala tillbaka lånet inom 14 månader.

Därefter är det upp till intresserade långivare att blädda och välja och vraka bland ansökningarna och se vilken människa och vilket projekt de är villiga att låna ut sina pengar till. Man kan ensam låna ut hela summan, eller en liten del av den tillsammans med andra människor. Om entreprenören lyckas med sitt projekt får du sedan tillbaka dina pengar, och kan antingen behålla dem eller låna ut dem igen till någon annan.

Jag tror att det antingen är gamern eller den bidragsslukande föreningsräven i mig som har tilltalats av den här idén. Möjligheten att få välja ut vem just jag tror på, bedöma risken i hennes projekt och fundera på om det är tillräckligt allmännyttigt för min insats. Något jag tidigt förvånades av var hur många som vill låna pengar till skönhetssalonger mitt i Afrika, vilket väckte några sådana frågor i mig. Ska jag bidra till att flera personer kan försörja sig på att måla naglar, eller ska jag satsa mina pengar där en ensam person kan försörja sig men samtidigt se till att en hel by får ett bättre utbud av mat, kläder eller husbyggen?

Jag har fortfarande inte lånat ut några pengar och jag känner att det finns många etiska frågor jag vill klara upp. Vilka villkor lever de belånade personerna efter? Vad händer om de inte lyckas betala tillbaka? Att jag förlorar 300 kr känns inte som ett lika stort problem som att någon kanske får leva i evig skuld på grund av en projektidé som inte riktigt tog fart.