Julskinkan

För länge sedan lagade jag en del mat med seitan, hemlagad av vanligt vetemjöl och använd i form av bitar eller strimlor. Redan då sneglade jag på ett recept på seitan-skinka som såg himla spännande ut, men det var mitt i sommaren och jag var nog lite för konventionell för att prova på det då. Sedan blev det inte av på väldigt länge. Förrän nu i år, när jag bestämde mig för att prova seitan och tofu-skinka efter ett recept på vegan.nu.

Först och främst körde jag ett antal blöta ingredienser i en matberedare, nämligen de här:

300 g fast tofu
2 dl vatten
1 msk olja
1 tsk liquid smoke
1/2 dl spad från en burk med rödbetor
1 msk salt

Det blev en härligt rosafärgad grynig smet som luktade rök och kändes köttmässigt väldigt lovande. Jag hällde ner den i en degbunke och knådade sedan in de fasta ingredienserna:

2,3 dl glutenmjöl
1 dl kikärtsmjöl
1 tärning grönsaksbuljong
1 msk socker

Glutenmjöl och kikärtsmjöl hittade jag bland de vanliga mjölprodukterna i mataffären (Daglivs vid Fridhemsplan, ingenting som finns på Foodmarket i Huvudsta tyvärr). Rent glutenmjöl gör att man inte behöver börja kalaset med att spendera enormt mycket tid med att tvätta vetemjölet rent från stärkelse, vilket jag gjorde förra gången jag bakade seitan.

När jag kommit så här långt och knådat ett tag blev det hela en klibbig men fast deg som skulle kunna bli vilket bröd som helst. Jag lät den vila ett tag innan det var dags att koka det hela. För att degen skulle behålla någon slags skinkform och spänst även i en stor kastrull lindade jag in den i silduk (sån där saftsil man pressar bär igenom) och nålade fast. Därefter kokade jag den i grönsaksfond och mer liquid smoke och lät sjuda i närmare två timmar.

När den var färdigkokt var konsistensen svampig och inte alls vad jag förväntade mig. Invärtes mer grynig än köttigt trådig, inte alls som väntat. Smakmässigt ganska bra tycker jag, liquid smoke var helt rätt för att få lite köttkänsla, men konsistensen påminnde alldeles för mycket om en vattnig couscouslimpa. Jag hade en vag förhoppning om att det skulle bli bättre i ugnen om den fick torka ut lite under griljeringen. Jag gjorde på det här alltså en klassisk icke-vegansk julskinkegriljering med senap, ägg och ströbröd eftersom jag inte har några riktiga veganer i familjen.

Den blev lite torrare och lite bättre, men couscouskänslan fanns tyvärr kvar. Det är väldigt tråkigt, för jag minns att när jag gjorde seitan förra gången var konsistensen väldigt mycket mer lik riktigt kött, så jag hade väntat mig att den här skulle bli superbra. Jag vet inte om jag gjorde någonting fel eller om det var tofun som fluffade till det till en mer grynig skapelse. Jag är alltså inte helt nöjd, men jag tror att det blir ett nytt försök utan tofu någon gång inom en snar framtid.